Känslan av att få sitt körkort

Jag har varit iväg på kurs i Göteborg i två dagar (om Ledarskap) och fick då bo hos en kompis. Hennes dotter skulle köra upp för 2:a gången i måndags och spänningen var olidlig, hur skulle det gå?!

Naturligtvis klarade hon det, vilket jag varit så säker på att jag redan innan hade ett kort till henne.

Just det här med att klara uppkörningen och att få köra bil själv för första gången, tror jag alla som har körkort kommer ihåg. Den där omtumlande lycko- och frihetskänslan...!

För tre år sedan fick vår äldsta dotter sitt körkort och ringde med glädjetårar i rösten till mig på mitt jobb. Efter samtalet med henne hade nog halva kontorslandskapet redan förstått vad samtalet gällde och den närmaste halvtimmen var det de enda som vi pratade om - känslan när det efterlängtade körkortet var vårt.
Och alla verkade minnas det på samma sätt, med glädje och en hel del nostalgi. Det verkade inte spela någon roll om körkortet togs för 5 år sedan eller 35 år sedan.